Världens bästa Joel

Vilken fantastikt rolig helg jag har haft! I fredags morse åkte mamma, pappa, Ellen, Ida och jag med bil klockan sju på morgonen mot Legoland! Pappa fyllde år och ville inte vara hemma. Tur att han valde att åka till Legoland.. Han fick faktiskt välja! Vi bestämde att inte hålla på med frukost och gratulationer på morgonen utan stanna i Osby för att äta och fira. Helt plötsligt när vi är inne på macken i Osby hör vi kända röster som sjunger: Ja må han leva! In kommer Anton med sina föräldrar med ett stort plakat, en liten chokladkaka med ljus och andra godsaker. Pappa blev jätteförvånad, men glad! Det blev vi också. Den enda som visste var mamma...Jag fattade inte först att de faktiskt skulle följa med oss ända till Legoland! Vilken höjdare! O jag fick åka med Anton i hans bil. Vi hade jättemysigt. Vi åkte över två broar innan vi var framme vid tretiden på eftermiddagen. Genast gick vi såklart in till Legoland. På två timmar hann vi gå igenom de flesta karuseller en gång och visste till morgondagen vad vi skulle koncentrera oss på. Jag vågade mer än vad jag trodde och märkte att jag faktiskt varken mådde illa eller hade dålig balans. Jag tror att jag blev "lurad" att först åka Draken, men när den var över ville jag bara åka mer.
Vi var kvar tills de stängde. Då gick vi tillbaka till vår stuga. På kvällen åt vi Buffé på campingen. Jättegott tyckte både vi barn och vuxna. På kvällen somnade vi gott allihop. På morgonen ville vi bara in på Legoland igen, men de öppnade ju inte förrän klockan tio...Vi stod på plats när dörrarna öppnades. Precis när vi kommit in kom en störtskur! Trots att vi hade regnkläder blev vi "dyngblöta". Därför hoppade vi in på ett akvarier, som vi faktiskt missat vid tidigare vistelser, samt bio. Därefter blev det uppehåll och vi kunde åka attraktionerna vi längtat efter. Vi höll igång tills de stängde klockan sju på kvällen. Mamma hade trott att jag ville gå hem till stugan och vila vid lunchtid! Varför då? Jag var i full gång hela tiden och sprang mellan attraktionerna. Jag skrattade och pratade hela tiden. Ibland åkte vi allihop tillsammans och ibland delade vi upp oss. På lunchen åt vi i "vilda western" där vi fick legopommes. Två cowboys spelade westernmusik. Mysigt! Mitt i allt kom en prinsessa och ville äta av vår mat! Har foto på det, men DET ville jag inte ha med på bloggen. Hon passade ju inte in där!
Hemresan åkte jag med Anton igen. Vi hade mycket och diskutera. Tack Anton för att du är en så bra kompis och tack Johanna & Mikael för att ni ville följa med oss på denna resa. Det betydde mycket för alla i min familj.
Imorgon är det skola igen. Då har jag mycket att berätta och bilder att visa.