Världens bästa Joel

6.30 var mamma och jag på väg till Lund. Vägarna var ok så vi var framme vid 9.00. Kvart i tio sattes nålen och klockan 10.15 var jag på OP och sövdes. Klockan 11.00 på uppvak. Mamma kom dit direkt. Det var skönt. Jag gillar ju inte att vara där som ni vet. Massa sladdar till alla apparater. Men vi fick komma ner till dagvården vid kvart över 11 om jag lovade att ligga i planläge (alltså inte ta upp huvudet) till klockan halv tolv. Det funkade om mamma kunde krypa upp till mig. Gjorde hon såklart! Men halv tolv kom personalen och sa att de ville ha min säng! Ok sa jag och satte mig i rullstolen utan problem. Mamma bara gapade...Du har ju nyss varit sövd!  Och....Nu är jag hungrig!..Åtta köttbullar och ett stort lass med potatismos. Mamma satt fortfarande med öppen mun. Efter vi hade träffat doktor Helena och hon hade undersökt mig fick vi åka hem. Och klockan var bara ett!
När vi åkt en stund var jag törstig. Vi stannade i Osby. Då ville jag även ha en korv med bröd..
Hemma i Växjö på eftermiddagen hämtade vi Ellen och Ida på skolan. Sen hann vi med att gratulera morfar som fyller år idag, en stund innan de skulle gå på konsert. Senare på kvällen var vi också på konsert. Ellen hade fiolkonsert i Mariakyrkan. Ja inte bara hon förstås..Det var jättefint, men en timme var länge. Speciellt för Ida. Hon brukar i och för sig inte kunna sitta still mer än ett par minuter, så det var väl inte så konstig att hon gick lite mellan bänkarna, hängde lite i räckerna och började sen härma dirigenten. Mamma försökte avstyra medans hon filmade, men det funkade inte riktigt. Men Ellen var i alla fall jätteduktig. Jag är nog lite stolt över henne faktiskt.
Imorgon ska jag vara hemma med mamma!