Världens bästa Joel

I söndags åkte vi hem från Trysil efter en väldigt rolig och mysig vecka. Det är ganska jobbigt för benen att åka skidor varje dag. Jag gillar mest gröna och blå backar. När mamma och Ida letade upp de svarta backarna, tog Peter & jag lite softåkning samt lite choklad & macka i backen. De fanns ett fint ställe mitt i backen som hade världens godaste mackor!
Vi kom hem trötta på söndagskvällen. Igår morse åkte mamma och jag ner till Lund. Jag ska troligen komma igång med tillväxt. Först besökte vi 64:an för den "vanliga" undersökningen och läkarbesök. På eftermiddagen träffade vi avdelningen som har hand om medicinering för tillväxt. Vi fick en massa information så jag nästan somnade på stolen.
Mellan besöken hann jag med att besöka sjukhusskolan, där jag jobbade lite med min rapport från skolan, samt spela lite biljard med personalen på Lekterapin. Jag vann!
Det tog hela dagen så vi kom hem först på kvällen.
Idag var det skola igen. Kul att träffa kompisar och berätta om våra äventyr i fjällen.

Idag hade vi åter en jättefin dag med sol. Igår däremot var dimmigt, snöigt och blåsigt. Då bestämde vi oss för att hålla oss i nedre delen av fjället, men hur det var så hamnade vi i en lift som gick längre och längre upp, allt blev helt vitt och vi visste inte vart backarna låg. Bäst att åka längst upp och kolla pistkartan. Det visade sig att vi tagit den längst liften ända upp till toppen! Vi såg ingenting! Jag och Ida kände oss oroliga. Mamma verkade lugn, men jag undrar..Hon tyckte att vi skulle följa efter ett par rödklädd snowboardåkare så vi hade sällskap. Men det visade sig att de inte hittade heller. Peter såg en skylt en bit ned. Mamma åkte dit för att titta. Jo, pist 48! Den skulle vi följa. Mamma åkte före och hittade skylt för skylt. Det tog en evighet innan vi var nere, trötta och iskalla. Då fick vi gå in och köpa var sin stor varm choklad med vispgrädde. Det räddade dagen! Därefter höll vi oss i barnbackarna och lite i skogen. På kvällen öppnade vi Pizzeria. Vi hade bjudit in familjen Johansson. Peter,Ida och jag gjorde två stora plåtar med olika pålägg. De blev jättegoda! Vi hade en mysig kväll ihop och slockade trötta vid halv tio.
Klockan åtta går vi upp varje morgon och äter gröt. Sedan står vi i liften vid nio. Idag testade vi lite nya backar och hamnade en gång i en svart pist. Jag tvekade, men alla andra åkte och hejade på mig, så jag klarade det också. Kändes bra när jag var nere..
Den mesta träningsvärken idag i benen var nog när vi blev fast i en ankarlift, där mamma och jag stod i en uppförbacke. Vi var tvungna att komma till toppen för att ta oss vidare hem. Vi väntade och väntade. Mamma började pusta men då sa jag att JAG tänker inte ge upp! Det gjorde förstås inte hon heller då.
På eftermiddagen efter skidpasset och matpaus ville vi fortsätta att vara ute även om vi var för trötta för mer skidåkning, så vi bestämde oss för att skotta på taket. Jodå vi fick. Det är så mycket snö att det inte är långt från tak till "mark". Vi hade lite snöbollskrig med de vuxna.
På seneftermiddagen slocknade vi allihop en stund. Man blir trött av så mycket skidåkning och frisk luft.

Hej hopp i backen! Vi åkte upp till Trysil i söndags där vi har hyrt en stuga för en vecka. Emil och Albin med familj är också med. Vi startade tidigt och stannade ett par gånger för fika och mat. Lunchen blev pizza. Jättestora pizzor som vi inte orkade äta upp utan fick ta med som "doggy-bag".
På eftermiddagen var vi framme. Det var jättemycket snö. Så mycket att vi inte hittade stugan! Efter lite letande hittade vi den under snön! Det var helt mörkt i stugan vilket berodde på att fönsterna var täcka med snö! Första dagen fick vi börja med att gräva bort snö så vi fick utsikt! Svettigt men kul!
Skidåkningen går jättebra. Vi är i backen klockan 9.00. Idag var vi faktiskt på plats innan liftarna öppnade. Det blev en toppendag. -5 grader. klarblå himmel, sol och ingen vind. Igårkväll snöade det ett par decimeter så det var jättehärligt i backen idag. Vi åkte i nästan 6 timmar på raken. Vi hade med oss korv som vi grillade i backen. Jag satsade ganska mycket på hopp och sprutade snö i backen, vilket gjorde att jag trillade en del. Ida var snabbt på plats och ställde sig bakom mig med korsade stavar. Det betyder att det har skett en olycka. Jag hade tid på mig att fixa till mina skidor och komma iväg. När jag kom ner till mamma och Peter bara skrattade jag och körde vidare!
På kvällarna lagar vi god mat, spelar vi alfapet och kort. Till och med mamma o Peter är med och spelar kort. Det är kul.
Imorgon kväll ska vi bjuda fam Johansson på egen gjord pizza. Hoppas att de gillar det!
Ha de kämpegott!

Klockan nio var vi på plats på dagvården, där jag redan känner alla. Jag fick ett eget rum och fastnade direkt för Wii-spelet. - Snälla mamma, hinner jag? Det gjorde jag. Jag var ute hos Kerstin i Lekterapin och hittade Olympic games 2012! Wow!
Jag fick pausa medans en sköterska skulle ta blodprover ur min port. Men, det kom inget blod hur mycket jag än viftade och hostade. Till slut sattes en medicin i porten som gör att eventuella "klumpar" löses upp. Mamma suckade lite för att vi inte kom vidare till operation, men jag tyckte det var skönt. Då fick jag spela en stund till! Vid elvatiden var vi klara med blodprov. Jag fick ta på mig en nattskjorta och långa knästrumpor! Jag skrattade och hoppade upp i den rullande sängen som skulle ta mig till operation. Utanför fick jag även på mig en badmössa (se bild) eller ja, kanske inte just badmössa men det såg nästan ut som en sådan som "tanter" har när de badar. Mamma fick också på sig en sådan och en slags rock. (Bild men fick ej vara med på bloggen!)
Vi fick vänta en stund inne på ett rum, där narkosläkare och annan personal hade lite frågor. Vi träffade även doktorn som skulle operera mig. Han kom och ritade ett kryss med en spritpenna där han skulle operera. Det kunde ju vara bra så det blev på rätt sida.
Vid tolvtiden rullades jag in i operationssalen. - Här har jag nog aldrig varit, konstaterade jag. Jag har ju mest opererats i Lund. Jag fick lägga mig till rätta på operationsbordet, fick lite klistermäken med knappar på som de sedan satte sladdar i, för EKG, en klipps på mitt finger som mäter syresättning, ställde in maskiner, fick syrgas och slutligen sovmedel i min port. Innan jag somnade undrade jag om mamma kunde fixa lite "Pan-pizza" tills jag vaknade upp. Jag hade ju inte fått äta sedan igår kväll och var nu riktigt hungrig. Mamma sa godnatt och att vi snart skulle ses på uppvak och att hon skulle ordna något.
Efter ca 1 timme var låg jag på uppvak. Jag vet att mamma var där fast jag inte var riktigt vaken. Jag hade lite ont och kände mig lite olustig, orolig och frös. Jag fick värkmedicin och en filt som de blåste in varmluft i! Jätteskönt. Det tyckte mamma också och stack in sina händer under täcket. Efter en stund började jag prata, fast var irriterad på rösten sa mamma efteråt. Jag märkte inte att hon satt och skrattade åt mig när jag röt i om lite olika saker. T e x att jag var hungrig, inte ville vara där, lovat Kerstin på lekterapin att jag skulle hjälpa henne med något fast kom inte ihåg var det var. Sen var jag tyst en stund. Nästa stund tittade jag ut genom fönstret och frågade vilken som var högst, kyrkan eller vattentornet. Kyrkan trodde mamma. Jaha, och om man jämför med lyftkranen? När alla de andra i rummet hade lämnat undrade jag med sur röst om de verkligen kunde lämna mig helt ensam här? Då fick jag komma upp till avdelningen..
Där visste de att jag var hungrig. Jag fick tre pannkakor, glass och sylt! Toppen! Sen spelade jag Wii en stund, innan de sa att jag var så pigg att jag kunde åka hem! Lite vingligt kändes det först, men snart gick det bra. Hemma väntade Ida. Vi fick hyra en film. Spykids 4. Den var bra.
Doktorn tyckte att det vore bra om jag var hemma imorgon också eftersom jag kan få lite ont i såret. Annars är det bra!
Nu innan läggdax sa jag till mamma att vad kul att vi fick en dag tillsammans du och jag..