Världens bästa Joel

Hela dagen har jag varit trött och inte velat äta så mycket. Mormor o morfar gjorde så gott de kunde för att roa mig, men jag ville mest vila. När pappa kom hem försökte han få i mig mat, men jag lovade att äta om jag fick Tai-mat. Mamma fixade det på vägen hem från jobbet. Strax före detta kräkte jag. Tror ni jag var sugen på Tai-mat sen?...Mamma tog tempen. Jaha...dax att åka till sjukhuset. 39,7. Vi satte på ett emla-plåster (bedövning) på min port, mamma ringde sjukhuset och "förvarnade" att vi skulle komma vid halv åtta för blodprov och antibiotika. Nålen sattes, blodprover togs och sen fick jag vänta på ett rum. En doktor kom och undersökte. Ett par timmar senare hade jag fått antibiotika.. Blodproverna hade också blivit klara. CRP (infektionsvärdet) var 168, vilket är ganska högt, så nu blev det den "vanliga" diskussionen om vi skulle få åka hem eller inte...Det slutade med att mamma fick prata i telefon med vår ordinarie läkare och bestämde att vi åker hem o sover och kommer tillbaka imorgon bitti för ny antibiotika! Jag "talade" också ganska tydligt om vad JAG ville. Antibiotikabehandlingen pågår nu var 8:nde timme i 5-10 dagar beroende på vad blododlingarna säger...Phuu..
Ja, skönt att få sova i sin egen säng i alla fall (eller mammas..)