Världens bästa Joel

När det väl äntligen är planerat att åka hem, strular det med ett annat prov. Koncentrationen i blodet efter det att jag fått Methotrexat (guldmedicinen) måste ner i värde under 0,20. Det hade vi inte beräknat  med att det skulle vara några problem, men inatt var värdet 0,24 så nytt prov skulle tas idag kl. 8.00. Nu var vår sjuksköterska upptagen så det dröjde till halv tio innan vi tog nytt prov. Mamma var och härjade med alla annan personal men det hjälpte inte. Det var ingen annan som hade tid heller...Väntan är otroligt frustrerande. Svårt att beskriva för andra, men är man inställd på att åka hem är minsta lilla motgång som hela världen rasar samman.
Mamma fick i alla fall tag på ett emlaplåster (bedövning) som hon satte på mitt lår vid nio, så vi inte behöver vänta på det. Plåstret skall sitta en timme. Den sista medicinen i detta block är ett stick i benet. Den gör skitont!! Första gången slet jag ut sprutan....nu blir jag fasthållen i händerna.
Vid 11 blev den tagen. Då satt vi ute i korridoren och la fälle på vår sjuksyster..Sticket gjorde inte SÅ ont denna gång. Jag såg inte den långa sprutan. Nu är det 2 timmars väntan för att se att jag inte får några reaktioner. Tidigast kl ett kan vi vara härifrån. Nu väntar vi på koncentrationssvaret...
Jag är på superdåligt humör och låter alla få veta det. Mamma också...Tror att personalen också vill att vi ska åka hem snarast möjligt!
NU!! Klockan ett har vi bestämt träff med vår sjuksköterska. Hon ska dra nålen, koppla bort droppet sedan åker vi hem!
Mamma har redan kört fram bilen och packat in allt.
Det ska bli SÅ skönt!!!