Tisdagen den 29/12, 2009, vaken efter OP!
Just nu klockan 16.30 sitter jag och äter chips i min säng och spelar "vi i femman" med Ellen och Ida. Huvudet är i bandage där shunten är placerad och med slang ner i magen. Operationen har gått bra säger doktorn.
Dagen startade jag klockan 06.00 med att duscha! Ja.. inte mycket att välja på tydligen. NU var jag väl ändå tillräckligt ren! Sen fick jag en röd medicin (som jag fick upp igen). Därefter lite emla-salva (bedövning) på min port och i armveck om utifall jag skulle behöva dropp, blod eller antibiotika. Vid klockan 08.00 åkte jag säng ner till OP. Jag var ganska trött så det var skönt att bara ligga kvar i sängen. När vi kom ner fick mamma gå och byta om för att få vara med mig inne i operationssalen när jag skulle sövas. Efter en stund kom det ut en lång, grön "utomgjording" med mössa. Ha, ha: Det var mamma! Inne i operationssalen finns massor med spännande saker att titta på. Datorer och andra maskiner. Det tycker jag är intressant och frågar vad allting ska vara till medans sköterskor kopplar på mig en massa knappar och slangar. Jag ligger helt stilla och är lugn. Det här är ju inget nytt för mig, men man kan ju alltid lära sig något nytt för varje gång. Mamma står mest och tittar efter aluminiumprofiler. Vi har olika intressen..Snart var de klara och jag fick min sovmedicin. Sa godnatt till mamma som lämnade salen.
När jag vaknade vid 11.00 på NIVA var både mamma och pappa där, precis som de lovat. Jag tittade upp och somnade igen. Efter en halvtimme började jag prata. - Jag vill ha mat! Men det fick jag inte. Inte på två timmar fick jag veta, medans de plockade in mat till andra som låg på salen. Vilken tortyr! Jag blev sur en stund. Sen låg jag tyst. Nästa gång jag öppnade munnen berättade jag en vits!
-Doktorn, jag har tappat minnet.
-När gjorde du det? frågade doktorn.
-Det minns jag inte.
Ha, ha den tyckte jag var kul. Kom bara på den. Mamma och pappa tittade först förvånat på mig för att sedan vika sig av skratt.
Lite ont i huvudet hade jag en stund men fick smärtstillande. Jag låg och tittade på klockan när jag skulle få börja äta och till slut när det gått 1 1/2 timme fick jag min vilja igenom. Först ville de ge mig en isglass!! Nu hjälpte mamma mig. Ta in en Billys Pan-pizza och en bubbelvatten. Det funkade och jag åt med god aptit. Körde med pappa som matade mig! Går det så går det. Jag blev nöjd så långt. Men sen ville jag upp till mitt rum. 4 timmar skulle jag vara på uppvaket, men kunde "förhandla" om detta också. Tack för det!
Doktorn som opererat mig kom in och tittade till mig. Han verkade nöjd!
Det är jag med. Det kommer att bli bra det här.
Tack till alla som tänker på mig. Vi hörs!
/Joel
Vilken otrolig hjälte du är Dina föräldrar måste vara mycket stolta över dig. Håller du humöret på topp så går säkert alltig bra. Är en gammal tant som själv haft cancer och man måste som du ha humöret kvar. jag beundrar dig mycket Lycka till och en jättekram
Elsie
Vi hopas att du komer ha det bra. Vi har fått marjokat i julklap :)
Vi kan spela det när du komer hem :) Helsningar ALBIN :)
Vad skönt att läsa detta inlägget, du verkar ju jättepigg Joel! Hoppas du snart kommer och hälsar på mamma på jobbet igen, då lovar jag att bjuda på bullar och choklad som förra gången!
Hej på er mina hjältar! Tror inte det är sant när jag läser att ni åter igen stött på nya, tuffa utmaningar. Men det verkar ju vara på bättringsvägen! Vi är många som håller tummarna och läser bloggen så ofta vi hinner. Tur att ni hunnit fira jul hemma i Växjö mellan resorna till Lund. En sak ska ni veta och det är att ni skriver så fantastiskt underhållande även om det är tuffa saker emellanåt. Tänker mycket på er. Men det är klart, med en kille som Joel blir det ju gärna underhållande!! Vilken lycka att du är som du är Joel! Många kramar, bästa hälsningar och Gott Nytt År önskar Lotta, Jonas, Doffe och Sebbe i Moheda
Vad roligt att höra att op. har gått bra!!
Visst finns det mycke spännande grejer i en op-sal.
Sköt om er allihopa!
/Gunilla
