Världens bästa Joel

Det gick inte att hålla tillbaka denna gång. Jag hade ju igår nästan inga vita blodkroppar alls, så det var väl väntat även om både jag och mina föräldrar hoppas och gör allt för att jag skall slippa extra sjukhusbesök som det blir vid feber. Antibiotika i porten 3 ggr/dygn. Mamma och jag åkte in till lasarettet vid två och till slut kom jag hem halv åtta efter nålsättning, blodprover, blododlingar, doktorsbesök, lungröntgen, antibiotika i dropp samt påfyllning av trombocyter, som bara var 15. Jag visste på fm att jag behövde åka till sjukhus, så det sa jag till mamma. Men när jag väl är där vill jag få det överstökat så jag får åka hem! Varje timme hemma är guld värt. Och att få sova hemma! Jag har varit SÅ mycket på sjukhus, även mamma och pappa. De kämpar alltid för att få det organiserat så jag får vara hemma så mycket som möjligt. Tur jag har dem som för min talan. Fast jag försöker så gott jag kan. Men att vara arg och högljudd kanske inte alltid kan förstås..I alla fall kom pappa och Ida ikväll med MC-mat till sjukhuset.
När jag kom hem ville jag gå och lägga mig. Jag ska ju till sjukhuset igen vid 23.00. Bra om jag får det injecerat istället för dropp. Då tar det bara några minuter.
Hoppas att jag är ganska pigg imorgon. Det brukar man bli efter några doser av antibiotika.
Nu får vi se hur det går med kommande behandling( deposyter i huvudet) i Lund på torsdag samt strålningen nästa vecka.