Tisdagen den 27/1, 2009, första strålning

Jodå, det blev idag. 15.30 var vi på plats. Lite väntan blev det och jag började bli otålig. Men mamma tog upp en Kalle Anka tidning ur sin väska och började läsa. Det var bra. När det var dax att lägga mig på strålsängen och såg masken blev jag lite ledsen. Måste jag ligga fastspännd så länge? Mamma berättade för personalen att jag vill veta vad de gör så jag har full koll. Sedan ska det gå undan! Så blev det. Jag fick också välja en film som jag kunde se under tiden. Idag blev det Nalle Phu firar jullov. Efter några minuter frågade mamma vad jag sa. Lite svårt att höra kanske eftersom masken sitter över munnen. Ha, ha..nä jag bara skrattar åt Nalle Phu...Jag var själv i rummet bara några sekunder i taget. Sen kom någon/några in och justerade något och sen ut igen. Mamma kom med in vid varje tillfälle. Jag tror att hon också ville se filmen! Även att det hela nog tog gott och väl en timme, kändes det inte så när det var klart. Det var ok. Fast skönt när masken kunde tas av förstås. Jag hade märken i pannan efteråt. Alla tyckte att jag var jätteduktig och fick välja en lite större sak än vad man brukar få. Jag valde en bil! Mamma frågade om inte hon kunde få något också! Pinsamt...
Sen gick vi till Pressbyrån. Där köpte vi ny  choklad (den från igår tog slut..) och en ny Kalle Anka tidning.
Därefter gick vi tillbaka till Ronald. Jag ringde till pappa och berättade stolt över vad jag varit med om. Även till mormor som väntade på Ronald. Hon kom med tåget i förmiddags och stannar tills imorgon. Nu ikväll har vi alla på Ronald blivit bjudan på mat och efterätt. Först ville jag inte ha. Men mamma la upp potatis, sås och kött och satte mig vid bordet där det stod en fanta. Efter en stund var allt uppätit, läsken urdrucken och jag pratade stupalöst med alla runt bordet. Berättade om strålningen och om min blogg!
Nu ska jag spela dataspel.
Hörs imorgon!

Kommentarer
Postat av: Ulrika Andersson

Hej Joel!

Det var längesen vi skrev till dig.Men vi går ofta in och läser om allt du gör.Vi tycker att både du och hela din familj är fantastiskt duktiga.Det vore kul om vi kunde träffas igen när du kommer hem.

Kramar från

Martin,Annie,Ulrika,Hans-Evert

2009-01-28 @ 14:35:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0