Världens bästa Joel

Jag hade som mål idag att komma till Snögubbeland som jag såg bilder på igår, där Ellen, Lisa, Ida och Anton varit. Det såg ut att vara kul! Jag vet att jag varit där förut när jag var "liten", men glömt det. Det började bra och vi tog de första liftarna upp. När jag kommer fram till liften frågar jag artigt: Ursäkta, kan du hjälpa mig med liften? Det får jag alltid. Men ibland ramlar jag och då är det väldigt svårt att komma upp. Liftvakten vet ju såklart inte om mina svårigheter utan väntar på att jag ska resa mig upp själv...Men jag kämpar och det gick bra de första tre backarna. Men sen var det var en lång "raksträcka" till nästa lift, som inte verkade vara några problem för övriga, men för mig som de senaste halvåret inte ens gått denna sträcka. Nu skulle jag ta mig fram med skidor! Phu....Vi tog det lungt. De andra åkte i förväg. Jag började bli otålig och trött. Väl framme orkade jag inte mer. Jag och pappa gick in i en mysig värmestuga och tog en cola. De andra åkte vidare. Mamma kom och mötte upp efter ett tag och vi tog oss tillbaka till stugan. Det tog tid...men vi kom fram lagom till lunch. Det blev tre liftar och fyra backar. När jag räknade efter blev det ju faktiskt åtta åk idag plus transportsträckor. Fatta vad trött jag var vid lunch. Det här fick minsann räcka för både för- och eftermiddagspass. Nu tänkte jag inte gå ut förrän i kväll med pulkaåkning. Jag var nöjd inne med att spela Wii och fika. Det spelar ingen roll vem som är med mig. På seneftermiddagen kom Anton och Ida tillbaka och ville åka pulka. Först följde pappa med oss till en mindre backe. Vi hade superkul. Sen kom mamma, då gick vi till VM-pulkbacken. Där fick jag inte åka för pappa, men nu var han ju inte med...bildbevis finns! En gång och jag var superlycklig! Sen fixade Mikael ett pulkatåg hem. Då var det helt okey att åka tillbaka.
Nu ikväll har vi bastat, ätit gott och spelat spel. Trötta somnade vi lätt.