Världens bästa Joel

Jodå, vi kom alla till samma ställe, trots att det blev en tjejbil och en killbil. Däremot tog tjejerna några extravarv i en rondell..
Stugan är toppen. Vi har gott om plats och gångavstånd till liften. Imorse tog jag två tallrikar gröt för att orka skiddagen. Vid nio var vi såklart vid liften. Mamma och pappa bara gapade när jag åkte fram till knappliften. Tog knappliften och efter lite kämpande fick den på plats. Stod hela liften upp. Väl upp ville jag åka ner. Vadå ta det lungt. Ska vi inte åka eller? När vi åkt den lilla backen några gånger, ville jag ha mer!! Jag vet inte om det bara var snö mamma och pappa hade i ögonen. Men jag fick som jag ville. Vi tog sittliften upp till toppen. Jag ville se Snögubben! Det fick jag. Men det blåste väldigt mycket på toppen så det var väldigt isigt där vi skulle stiga av. Jag trillade, mamma också när hon skulle hjälpa mig, Ida blev ledsen och liften stannade. Lite småjobbigt ett tag. När vi väl kom upp, blåste det medvind i backen. Det var lite brant och gick jättefort. Jag ångrade mig lite...och tjurade väl ihop, kan jag erkänna. De andra åkte ner och mamma och jag satt mitt i backen. Inget drömläge...Men sen kom min räddning. Mikael! Jag fick åka mellan hans skidor. Vi åkte jättefort!! Häftigt! Och tryggt... Sen fick vi alla varm choklad och pizzabullar. Tack familjen Nilsson!  Efteråt var jag väldigt nöjd när jag berättade för Ida, Anton, Ellen och Lisa att jag tagit mig ner för Gustavbacken! På eftermiddagen var jag i stugan, där det byttes lite folk. Pappa, mamma eller Johanna. Jag är jättenöjd och stolt över dagen. Imorgon ska jag nog hålla mig i de mindre backarna. De var ju rätt bra ändå.
Ikväll har vi bastat och nu spelar vi spel alla ungarna. Snart blir det falukorv och potatismos.
Snöiga hälsningar/ Joel