Världens bästa Joel

Imorse var det någon som sa sol och alla bara slängde sig ut. (Mammorna först..) Men jag vet inte om det bara var önsketänkande för när vi väl kom ut, var det helt igenmulet och snöade.. Sen snöade lite till! Nu räcker det snart!
Vi tog alla närmsta liften upp från stugan. Jag åkte i backarna vid vår stuga. De andra testade lite andra backar. Lite trött i benen kände jag mig direkt, men gjorde upp med mamma att åka fyra åk på förmiddagen och två på eftermiddagen. Sen ska jag lägga på ett åk varje dag. Räknade ut hur många åk jag ska göra på fredag. När Ida och Anton kom hem efter skidskola på eftermiddagen lekte vi först. Vid fikat hade jag lite enmansshow med att berätta Bellmanhistorier. Det tycker jag är SÅ kul. Jag skrattar nästan mer än de som lyssnar. Sen ville jag åka pulka. Då följde alla barn med, och pappa... Vi var nog ute en timme. Jättekul!  Sen var det god mat och mer lek. "Min" doktor ringde sedan och berättade om mina blodprover och fortsatt medicinering. Proverna är hyffsat bra, men lite låga trombocyter. (Det som gör att blodet stelnar), så han tyckte att jag skulle ta det lite lungt i backarna. Och det gör jag ju! Jag skulle också halvera min medicinering en vecka.
Kvällarna går fort och snabbt är det läggdags. Protestera måsta man ju, men sen somnar vi allihop ganska snabbt...