Världens bästa Joel

Vilken händelserik helg jag har haft. Tack Barncancerföreningen och Kolmården för denna fantastiska utflykt. Speciella hälsningar till mina "sjukhus-kompisar" Erik och Elias. Kul att få träffas utanför sjukhuset. När vi träffas pratar vi inte om sjukdomar utan bara känner en speciell gemenskap och bara har kul tillsammans.
Ellen, Ida, jag, mamma och pappa åkte bil själva upp till First Camp, som ligger i närheten av Kolmården. Vi var där vid 17-tiden och fick vår stuga som låg jättefint på en klippa alldeles nära vattnet. De andra som åkte buss kom vid 20.00. Då var vi redan installerade. Jag, Ellen och Ida gick för att möta bussen och hälsa alla välkomna. Vi var runt och hälsade på en del känningar på kvällen.
På lördag förmiddag åkte vi då till parken. Vi började med att åka linbana. Därefter gick vi en runda i savannen för att se Zebror, Gnuer, Antiloper, Noshörningar mfl. Mamma sa att det skulle bli regn så vi blev "påbylsade" regnkläder från början. Men väl i savannen så sken faktiskt solen och det var klarblå himmel, så vi fick lov att ta av dem igen. (De behövdes inte på hela helgen!) När vi kom till elefanterna började jag bli trött. Vad mycket backar det var att gå i. Jag fick åka vagn en stund. När vi kom till aporna fanns där en glasskiosk lite lämpligt. Vi åt och satte oss för att titta. Jag tyckte att aporna betedde sig lite som Ida, Ellen och mig faktiskt..
Jag hade sett i broschyren att det fanns en liten berg o dal bana som hette: Delfinexpressen. Den försökte jag lägga in i programmet med jämna 5-minutersintervaller...Till slut lyckades det och vi kom dit. Vi åkte om och om igen hela eftermiddagen ända till klockan fyra då vi skulle på gemensam åktur i Safariet. Det var ju jättespännande! Vi såg både lejon, tigrar, vargar, björnar och en stackar vilsen ekorre! Han såg rädd ut.
Därefter åkte vi hem till våra stugor. Lite trötta blev vi o vilade lite genom att spela "Fia" med mitt medhavda handduksfia. Mamma vann!..Gjorde inget. Då blev hon lite glad. På kvällen hade vi bokat bord på en restaurant med några andra familjer. Jättemysigt och gott. Men det tog lite tid för maten till de vuxna, så vi barn fick lite spring i benen. Mamma var snabbast att äta (tror hon tyckte att vi var för högljudda) och följde med oss till en lekplats. Tyvärr var där alldeles kolsmörkt, men det gick att leka en stund.
På kvällen slocknade vi snabbt.
Söndagen var planderad Delfinshow vid klockan 12. Dessförinnan tyckte jag det var självklart att vi skulle åka Delfinexpressen. Det tyckte inte pappa som ville se en massa ormar...Det fick han göra med Ellen. Mamma, Ida och jag tog linbanan till åkattraktionen. Ida försvann på vägen...så vi gick före. Framme vid Delfinexpressen var där inget folk. Mamma och jag satte oss och skulle få åka helt själva! Häftigt! Plötsligt hör man någon komma springande och skrikande: VÄNTA PÅ MIG!!! Ska vi vänta in henne? Känner ni henne, frågar han som skötte banan. Mamma och jag tittade på varandra...jo, det får vi nog säga. Det är min syster. Vänta då..
Sen åkte vi fram till showen skulle börja. Det var HELT fantastikt! Delfinerna hoppade, dansade o showade. Jättekul att se. Efter showen fick vi åka Delfinen igen tills vi nästan tröttnade. Därefter åkte vi hemmåt.
På kvällen fick vi tillfälle att träffa vår nya kusin, Pontus, en liten stund. Åhh, vad söt han var! Jag ville bara ta i honom. Jag tog med lite av mina bilar som jag tänkte att han kunde få. Hoppas jag får leka med honom snart.
Idag har det varit skola. Lite trött, men mycket att berätta. Imorgon åker mamma och jag till Lund. Jag ska på kontroll.