Världens bästa Joel

Klockan nio var vi på plats på dagvården, där jag redan känner alla. Jag fick ett eget rum och fastnade direkt för Wii-spelet. - Snälla mamma, hinner jag? Det gjorde jag. Jag var ute hos Kerstin i Lekterapin och hittade Olympic games 2012! Wow!
Jag fick pausa medans en sköterska skulle ta blodprover ur min port. Men, det kom inget blod hur mycket jag än viftade och hostade. Till slut sattes en medicin i porten som gör att eventuella "klumpar" löses upp. Mamma suckade lite för att vi inte kom vidare till operation, men jag tyckte det var skönt. Då fick jag spela en stund till! Vid elvatiden var vi klara med blodprov. Jag fick ta på mig en nattskjorta och långa knästrumpor! Jag skrattade och hoppade upp i den rullande sängen som skulle ta mig till operation. Utanför fick jag även på mig en badmössa (se bild) eller ja, kanske inte just badmössa men det såg nästan ut som en sådan som "tanter" har när de badar. Mamma fick också på sig en sådan och en slags rock. (Bild men fick ej vara med på bloggen!)
Vi fick vänta en stund inne på ett rum, där narkosläkare och annan personal hade lite frågor. Vi träffade även doktorn som skulle operera mig. Han kom och ritade ett kryss med en spritpenna där han skulle operera. Det kunde ju vara bra så det blev på rätt sida.
Vid tolvtiden rullades jag in i operationssalen. - Här har jag nog aldrig varit, konstaterade jag. Jag har ju mest opererats i Lund. Jag fick lägga mig till rätta på operationsbordet, fick lite klistermäken med knappar på som de sedan satte sladdar i, för EKG, en klipps på mitt finger som mäter syresättning, ställde in maskiner, fick syrgas och slutligen sovmedel i min port. Innan jag somnade undrade jag om mamma kunde fixa lite "Pan-pizza" tills jag vaknade upp. Jag hade ju inte fått äta sedan igår kväll och var nu riktigt hungrig. Mamma sa godnatt och att vi snart skulle ses på uppvak och att hon skulle ordna något.
Efter ca 1 timme var låg jag på uppvak. Jag vet att mamma var där fast jag inte var riktigt vaken. Jag hade lite ont och kände mig lite olustig, orolig och frös. Jag fick värkmedicin och en filt som de blåste in varmluft i! Jätteskönt. Det tyckte mamma också och stack in sina händer under täcket. Efter en stund började jag prata, fast var irriterad på rösten sa mamma efteråt. Jag märkte inte att hon satt och skrattade åt mig när jag röt i om lite olika saker. T e x att jag var hungrig, inte ville vara där, lovat Kerstin på lekterapin att jag skulle hjälpa henne med något fast kom inte ihåg var det var. Sen var jag tyst en stund. Nästa stund tittade jag ut genom fönstret och frågade vilken som var högst, kyrkan eller vattentornet. Kyrkan trodde mamma. Jaha, och om man jämför med lyftkranen? När alla de andra i rummet hade lämnat undrade jag med sur röst om de verkligen kunde lämna mig helt ensam här? Då fick jag komma upp till avdelningen..
Där visste de att jag var hungrig. Jag fick tre pannkakor, glass och sylt! Toppen! Sen spelade jag Wii en stund, innan de sa att jag var så pigg att jag kunde åka hem! Lite vingligt kändes det först, men snart gick det bra. Hemma väntade Ida. Vi fick hyra en film. Spykids 4. Den var bra.
Doktorn tyckte att det vore bra om jag var hemma imorgon också eftersom jag kan få lite ont i såret. Annars är det bra!
Nu innan läggdax sa jag till mamma att vad kul att vi fick en dag tillsammans du och jag..